Kjugekull

Kjugekull
Sveriges bästa boulderområde

Har du hört talas om bouldering? Kanske ett fåtal läsare svarar ja på frågan, men för de flesta är det säkert ett okänt begrepp.

Foto: Kristianstads kommun/Cecilia Sandén

Bouldering är en stil inom klättring som till skillnad från annan klättring inte använder sig av rep och annan säkerhetsutrustning. Anledningen är att man aldrig ska vara högre upp än att man kan hoppa ner. Man klättrar på låga stenblock istället för på höga klippväggar och klättringen är mer fokuserad på styrka än uthållighet.

– Man använder sig av en ”crash pad” – en slags vadderad matta för att dämpa fallet, berättar Harald Bohlin, flitig klättrare på Kjugekull. Sedan vaktar man även varandra under klättringen vilket brukar kallas att spota varandra, efter engelskans ord ”spot”. Det innebär att man styr upp den andres fall så att han landar på mattan med fötterna först.

Harald Bohlin har gett ut en klättringsguide över Kjugekull. I denna finns problem beskrivna med namn och svårighetsgrad som klättrare kommit fram till efter hand.

– Den som klättrar ett problem sätter själv namn och grad på det, så det är alltså en subjektiv bedömning som görs.

Den här guiden går under namnet “Föraren” och finns i tryckt form. När området har utnyttjats av klättrare har dessa stött på nya problem som de själva har rapporterat in. En sammanställning finns på internet under adressen längst ned.

Det kan vara ett tecken på att bergsväggarna kring Kjugekull är stimulerande för boulderklättrarna. Hundratals nya problem har rapporterats in och de valda namnen tyder på fantasi och uppfinningsrikedom. Eller vad sägs om Sidfläsk, Djingis Khan, Professorn och Mossa i brallan? För närvarande uppgår antalet definierade problem till 1234 problem.

Även svårighetsgraden på vissa partier ska bedömas. Om någon har definierat ett problem för svårt eller för lätt är det fritt fram att föra fram en annan åsikt på nätet. En eventuell ändring av definitionen tas sedan upp när Föraren görs om.

Bouldering är inte en ny aktivitet utan har länge fungerat som träning för mer avancerad klättring. Men de senaste tio åren har bouldering blivit en egen aktivitet. Harald förklarar det med att vi inte har så många stora berg lämpliga för klättring i Sverige, men däremot gott om ställen liknande Kjugekull. Kjugekull lämpar sig utmärkt till bouldering, då det på ett relativt litet område trängs ett flertal olika stentyper som gör klättringen varierad och spännande.

Inom klättringskretsar har Kjugekull varit känt sedan slutet av 80-talet, men det är främst de senaste sju åren som det blivit mycket känt. Mycket tack vare klättringsguiden, tror Harald.

Foto: Kristianstads kommun/Cecilia Sandén

Idag kommer inte bara klättrare från hela Sverige för att bouldra på Kjugekull utan även från hela norra Europa. Klättrandet är inte organiserat utan man kommer enskilt och kan lotsa sig fram tack vare guideboken.

Bouldra kan man göra på Kjugekull nästan året om. Bäst är dock tiderna september till och med november och februari till och med april.

Den nyfikne läsaren kan läsa mer om bouldering på Kjugekull på Internet: www.kjuge.nu

Publicerad i Humletidningen 2011, 2017
Tack till Kristianstadsbladet

Publicerat den
Kategoriserat som 2017