Brännvinskungen

Brännvinskungen

Lars Olsson Smith

Lars Olsson Smith föddes den 12 oktober 1836 i Kiaby och endast några månader gammal började hans skiftande och händelserika resa ut i världen – först till den då så kallade Kämpagården på Ivö och sedan till Sjöarp i Bräkne-Hoby.

Grosshandlaren och konsuln Carl Smith, som blivit imponerad av lille Lars intelligens och sinne för siffror tog hand om honom och sörjde för hans utbildning, sedan familjen måst lämna Sjöarp. När Lars Olsson blivit myndig bad han att få ta sin välgörares efternamn. Begreppet L O Smith var fött.

I Stockholm kunde L O som 22-åring titulera sig som grosshandlare. Med hans moderna och effektiva affärsmetoder fick brännvinshandeln allt större proportioner.
L O riktade stort intresse åt rening av det skadliga råbrännvinet. Processen ledde fram till tiofaldigt eller absolut renat brännvin.
År 1880 påbörjades export av sprit till Spanien, men ett spanskt lagförslag år 1888, om införande av konsumtionsskatt på sprit, ledde till enorma förluster. L O var knäckt.

Fotograf: Okänd

L O Smith hade goda språkkunskaper, var vetgirig och hade lätt för att knyta kontakter. Han reste runt i Europa och studerade brännvinsrening, kooperation och sockerbetsodling. Samtidigt som spritexporten börjat blomstra under 1880-talet, hade L O medverkat till att lägga grunden till Nykterhetsrörelsen och Arbetarnas ring. L O kom att bli en banbrytare, då det gäller odling av sockerbetor i Sverige och framställning av inhemskt socker.

Som riksdagsman visade L O stort intresse för bankväsendet. En av hans motioner mynnar i ett riksdagsbeslut om en ny sparbankslag. Det är också till stor del hans förtjänst att Postsparbanken etablerades i Sverige och att Riksbanken så småningom fick ensamrätt till att trycka sedlar.

De två sista decennierna av sin levnad befinner sig L O ofta på resande fot. Tillsammans med sin andra hustru är han bosatt i så väl Stockholm som i Frankrike, men sista tiden bor paret i Karlskrona, där han avlider i december 1913. Hans grav finner man där på Vämö kyrkogård.

Text: Elsie Ohlsson, Villands härads hembygdsförening
Publicerad i Humletidningen 2012

Publicerat den
Kategoriserat som 2017